Nej, nu tackar jag för mig. Är helt slut. Har legat och småslumrat framför datorn och borde egentligen gått och lagt mig för flera timmar sen, men jag kommer lixom inte riktigt till ro. Vet inte om det är för att det har börjat sjunka in att min tid här är över och jag har insett att det här numera bara är ett minne och inte min verklighet. Dock kommer jag alltid bära med mig alla människor jag har träffat och alla erfarenheter jag har fått. Eller så är jag lite sprallig bara för att jag är övertaggad på att få komma hem och hänga med min familj och mina vänner igen! Jag vet inte riktigt faktiskt...
Men jag åker härifrån med flaggan i topp och jag är faktiskt stolt över mig själv att jag tog chansen, att jag vågade och att jag har givit 100% och jag kommer aldrig ångra att jag gjorde det. Det var lite roligt, häromdagen när jag pratade med mamma och pappa på skype så sa jag att det ska bli skönt att bo i ett hushåll med bara vuxna människor och då bara skrattade dem, men de ska nog få se!
Nej, nu är det nanna dags! Godnatt och sov så gott mina änglar! Vi hörs igen från Stockholm! Massa kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar