Min måndagskväll

Jag och mamma har alltid så kul när vi är ensamma. Vi blir som två tonåringar som skojar, skrattar och busar. Vi har haft en riktig klassisk "oss" kväll. Självklart inkluderar den sushi och det faktum att mamma klagar på att jag inte dricker soppan, inte äter ingefäran och framförallt inte äter med pinnar (jag förstår inte hur man kan äta sushi med pinnar!). Men vi har haft det riktigt bra, vi två. Tackvare vissa omständigheter känner jag nuförtiden ett extra starkt band till mamma och ärligt talat älskar jag våra kvällar! 

Idag fick jag ganska stor ångest när jag insåg att min allra bästa vän, sedan år, inom en alldeles för snar framtid flyttar till en ny stad och börjar plugga (jag vet, jag ska inte säga något, jag flyttade till Dublin..) och här kommer jag vara kvar och sakna våra spontanpromenad, våra spontan myskvällar och annat, hon är min högra hand. Men det är egentligen inte bara därför jag har ångest. Jag vet inte vad som händer med mitt liv nu i vår. Jobbet är förlängt till slutet av januari någon gång och skolan börjar (om jag vill) nästa torsdag så egentligen är det väl ganska solklart om man bara ser på det faktumet, men som min syster så fint sa till mig idag "Marie, börja inte plugga. Du kommer fetingångra dig om du börjar nu. Lev livet först!". Och det ligger något i det. Men nu är frågan, vågar jag chansa och strunta i kursen och vänta till hösten eller ännu längre, och i så fall vad ska jag göra under tiden? Jag trodde aldrig att jag skulle ha såhär många jobbiga beslut/tankar just nu...

Nej, kanske ska ta och sova på saken, eller rättare sagt - låta livet ha sin gång. På något magiskt sätt brukar allting ordna sig ganska bra tillslut ändå. Ska i alla fall lägga mig nu, med ett leende på läpparna och njuta av att jag imorgon ska få bli ompysslad på hårsalongen och bli blondin igen. Pappa kommer få en chock när jag och sis' anländer ut till Blidö som två blondiner. Han har ingen aning! Sist han såg oss var ingen av oss det... 

Dags att sluta slumra och rådgöra med bästa vän om vart livet är påväg. Hon har en förmåga att rädda mig ur sådana här situationer. Hon känner mig för bra ibland.. Puss och godnatt kära vänner!  

 

Nu, när jag la över alla bilder till datorn igen, hittade jag en klockren bild på min studentskylt. Åh. 7 månader sen jag sprang ut och skrek sönder min hals på balkongen på skolan. Världens bästa dag/dagar! Tänk allt som har hänt sedan dess, önskar nästan att jag kunde spola tillbaka tiden ibland...